Go with the flow! (körapåba´å´integeupp)

För ett par veckor sedan hade jag en upplevelse som nog kan liknas vid en frälsning, en ren själslig och kroppslig upplevelse. Eller, ja, det lossnade kan man säga.

Efter min höftoperation förra hösten gick jag optimistiskt och så som jag är, på direkt med rätt tuff träning och gick som vanligt all-in. Men, min kropp har ju bevisligen fintat mig rejält när det gäller hälsa, vikt och välmående senaste åren. Det slutade i en krasch, igen. Nu har det gått 3 månader sedan jag drog igång mitt lilla hälsoprojekt, eller ”Aldrig mer banta och bli frisk och stark – projekt” som jag själv kallar det för. Jag bestämde mig för att INTE gå all-in direkt på allt, utan se till att ta det lite piano. För en gång skull. Ge mig själv tid att läka, andas och hitta en ny platå. Göra en form av omstart. Och det har jag faktiskt gjort! Eller som man säger, jag är i tillfrisknande och resistent från socker, gluten och mejeri. Allt har lunkat på fint. För en tid sedan började jag även målmedvetet att träna Bodybalance två gånger i veckan. Lade Bodycombat på hyllan en stund. Inget hoppande och tunga grejer, utan jobba upp kroppen inifrån och ut. Bodybalance är en kombination mix av Yoga, Tai Chi och Pilates med mycket coreinslag, där man jobbar upp rörligheten, styrkan och lugnet. Detta gör man till superhärlig passande musik. And I love it!!

Ni som känner mig vet ju att min rörlighet = kassaskåpsvarning! Jag har byggt upp korta muskler under så många år med tuffa sporter som fotboll, handboll, badminton och styrketräning och har alltid problem med rörligheten. Yoga är knappast min grej heller. Har inte ro och huvud för det. Har jag alltid tänkt. Men Tai Chi har jag provat och tycker jättemycket om rörelserna. Likaså Pilates som för mig är en perfekt träningsform. SÅ, kombinationen här är klockren. För mig!

Jag har kämpat, jag har försökt komma i position, jag har vältrat mig hit och dit och försökt hinna med, jag har tippat omkull hundratals gånger i balansövningarna, jag har fått ont i nacken av att försöka se vad instruktörerna egentligen gör, jag har sett min stela otympliga kropp i spegeln och fokuserat på naveln för att inte fastna i fel känsla, jag har legat och tänkt på ekonomi-barnbarn-jobb-hund-middag-ochgudvetvad under avslutande avslappningsövningarna. MEN i söndags, då hände något! Jag kom i ett flow!!

Det var så mäktigt. Att känna hur det lossnade. Hur kroppen inte stretade emot utan landade fint och starkt i positionerna. Hur jag kunde ta ut rörelserna utan att hela tiden fundera på dem. Jag kände mig stark, medveten, rörlig och under avslappningen började solen titta in genom fönstret och föll rakt ner på mitt ansikte. DÅ började mina tårar trilla. Du som varit med om samma känsla vet exakt vad jag pratar om. En känsla jag unnar och hoppas många får och fått uppleva. Kalla den känslan vad ni vill. För mig var det en stor bekräftelse på att det jag gör är bra för mig och att jag skall fortsätta.

Nästa steg är att utöka naturupplevelserna. Från rundorna hemmavid med Greta har jag nu kortat av mina in-linesstavar, köpt en klövjeväska åt Greta och fixat sköna dojjor. Så nu börjar jag ett steg till! Att gå ut på vandringar med henne och utmana mig ett steg till. Få se om höfterna håller. Det kanske blir lite bökigt i början. Men en dag kommer jag kanske i flow där med. Längtar . . . och på vägen dit fortsätter jag att göra det på fullaste allvar och med ett leende på läpparna!

Fridens liljor på er pussgurkor där ute!!
//Nerina