En dag i taget!

I helgen var jag ner till Malmö för att delta i en Sockerskola. Visste ingenting om vad som väntade. Hade ingen aning. Inte mer än att jag förhoppningsvis skulle få lära mig mer om sockret och hur det påverkar våra kroppar. I tre dagar tumlade jag runt i tankar som ”Aha”, ”Åh fy fan”, ”Näe, det kan bara inte vara sant”,”Mm, precis som jag misstänkt”, ”Förbannade livsmedelsindustri”, ”Men gud vad gör vi med våra barn”, ”Ok, bra, nu vet jag vad jag måste göra”. Ett steg i taget. En dag i taget.

”Det du ljuger om, gömmer och smyger med – det är du beroende av…”

Du kanske undrar jag pratar om. Vad det är jag gått igång på den här gången. Jo, jag är så trött på att må som jag gör. Denna ständiga kamp om vikt och hälsa och hopplösheten efter varje misslyckande. Ju mer jag läst om sockerberoende (jag jobbar på bibblan så det är en hel jäkla del vid det här laget) och tagit del av andra människors berättelser om hur sockret påverkat deras kropp och liv, och hur tidigt det hela började i åldern, ja, pusselbitarna föll liksom på plats. Jag bara bestämde mig!

Bestämde mig INTE för en ny kur, utan för MER KUNSKAP och lärdom om hur jag kan ta mig ur det här. Tänker aldrig mer banta i hela mitt liv!!!
”Men, Nerina!! Det är väl bara att sluta äta skiten, sluta handla hem gottis och gå förbi när bullfatet på jobbet står framme?”. Javisst är det det! För vissa. Men fan inte för mig. Det är det som skillnaden mellan dig och mig. Kanske. . .

Vad gör man när man går igång på både apelsiner, stekta bönor och jorgubbssmoothies? Det är ju knappast godis? Nä, just det. Här ligger ett annat problem som supermånga bara blundar för. I Sverige anses inte sockerberoendet vara en sjukdom. Vi ses inte som beroendepersonligheter. Här handlar det om att skärpa sig. Låta bli bara. Dra ner på det. Skärpa upp karaktären lite. Ursäkta mig? Men, då kan man väl också be en drogare att bara droga lite grann. Be en alkoholist att bara dricka lite. Säg åt en träningsnarkoman att ta en promenad i veckan. Be en spelmissbrukare att bara spela upp 50kr i månaden. Det har ingenting med karaktär att göra om man är beroende. Vissa länder har ställt sig ansikte mot ansikte med problematiken och försöker verkligen visa på allvaret. Vissa länder inte . . .

https://www.dietdoctor.com/se/darfor-blir-det-ingen-sockerskatt-sverige

I Sverige gastroopererar vi hellre våra medmänniskor i stället för att hjälpa dem med grundproblemet. Jag generaliserar en aning, jag vet, men faktum kvarstår. Fler och fler blir sockerberoende, fler och fler opereras, fler och fler går in i utmattningsdepressioner, fler och fler diagnostiseras – både barn o vuxna och det tror inte jag är en slump. Bara ett resultat av ett långt gemensamt missbruk.

Det finns ju i princip socker i allt vi äter och dricker som är processat eller tillagat inom livsmedelsindustrin. Mer eller mindre. Allt gluten omvandlas till socker och skjuter rakt upp i roten på oss. Jag hade med mig en tre sidor lång lista på vad socker är och olika namn för giftet. Idag vet jag bättre vart det gömmer sig och vad jag måste ta bort helt i mitt liv, vad jag måste vara lite vaksam på och kartlägga hur det påverkar. Känner faktiskt inte att jag måste offra något. Inte ett dugg.

Det som skrämmer mig mest hur vi matar våra barn och ungdomar med rent skräp. Gift. När jag köper foder till hunden och katterna åker jag dit jag känner att jag får det absolut bästa fodret jag kan ge dem. Varför? För att den är clean och ger dem fungerande mage och fin päls. Tänderna hålls i schack och de purrar och tjålar så fint av välmående. Vad ger vi våra barn som belöning? Jag behöver inte säga något mer. Du vet också. Och det är det som är grejen på något vis. Vi vet! Alla vet!! Men sedan då? Det är inte konstigt att Anna Larssons inlägg på FB fick så enorma reaktioner.
Läs gärna hennes berättelse här  . . .

Hennes inlägg om socker har fått Sverige att reagera

Vi äter mer och mer skit och tar bort det som är mest nyttigt för oss. Vi drar i oss alkohol, sportdrycker och alkoläsk som törstiga flodhästar. Tränar skiten ur oss och bantar konstant. Utbrändheten brer ut sig och inte är det pga av folks jobb som man blir utbränd jämt. Icke. Kolla på personens matvanor och leverne i kombination så hittar du säkert starka kopplingar. Om du kopierar eller klickar på länken nedan kan du lyssna på en intervju med Robert Lustig: Är socker giftigt?

https://www.dietdoctor.com/se/ar-socker-giftigt-robert-lustig-3

Seriöst, jag blir rädd! Min generation verkar vara en riskgrupp. När vi blir gamla kommer vi att sitta med våra överviktiga och värkande kroppar utan att minnas våra kära och nära. Forskning och undersökningar visar på kopplingar mellan sockerrik kost till altzheimer och andra allvarliga sjukdomar. Både kroppsliga och och i hjärnan. Nästa riskgrupp är ju de som kommer att ta hand om oss på hemmet sedan. De som tålmodigt skall ta hand om mig när jag sitter där som en liten matpolis och kräver mitt fett och min protein. Jag tror faktiskt jag ser det här framför mig och ni kära vänner som känner mig – jag vet att ni också kan se detta scenario!!

Ok. Man skämta om det här och dra det till sin spets. Men för mig just nu är det här inget skämt. Inte alls. Det här är på blodigt allvar. Jag vill må bra och bli frisk. I framtiden (som inte är alltför långt borta) en pensionär som orkar hålla igång med barnbarn och vattengympa. Läsa böcker och ta skogspromenader med hunden. Vrida på gashandtaget någon gång då och då. Det är det jag vill. Och jag måste kämpa för det. Idag. Inte i morgon. Mitt liv. Mitt val.

Puss på kinden
//Nerina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.