Du och jag, Karlfeldt! Det blir nog bra det.

”Det går lätt när det är rätt”
Kaj Pollack

Det som hänt var jag inte beredd på. Inte egentligen.
Eller så var jag nog det.
På ett sätt.

Det är märkligt hur saker kommer till en ibland. Oftast i raketfart och då skall man plötsligt blixtsnabbt avgöra om man ska dra på sig rymddräkten och fara med ut i det okända med ljusets hastighet. Eller kliva åt sidan och stå kvar på plattformen och vinka farväl till någon annan som tagit ens plats ut i det blå.

För snart en månad sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att driva Karlfeldtsgården i kommunal regi den här säsongen. Jag tackade tveklöst ja! Därmed var rymddräkten på och det kändes som en cirkel slöt sig. Ändå var beslutet i sig inte helt självklart. Att anta en utmaning av den här kalibern är något jag försökt undvika sedan Boot Hostel. Jag har varit trött och tilltufsad i själen. Inte ledsen eller bitter. Bara trött på att dels slit mig själv i stycken i strävan att uppnå mina egna jävligt högt uppsatta målsättningar, trött på att försöka nå upp till andras outtalade förväntningar, trött på andras skyhöga ambitioner och omöjliga krav, trött på att misslyckas och känna mig personligt ansvarig för andras inkompetens och illa tilltagna metoder.

Nej, jag har inte velat kliva ut ur min comfort zone alls. Bara ha ett lugnt, stabilt och förutsägbart liv som recyklar och ger mig kraft och energi tillbaka. Tydligen är det någon eller något som anser att jag är redo för nya utmaningar. Och nu får vi se vart den här utmaningen tar mig. Mitt tillfälliga tjänst som platsansvarig på Karlfeldtsgården innebär att sätta ihop en fungerande personalstyrka som ser till att gästerna får något gott eller mättande i sig och går därifrån med en absolut känsla av att de vill komma tillbaka igen. Klarar jag detta är jag nöjd. Är våra gäster nöjda är jag nöjd. Enkel ekvation. I min värld.

Men innan vi kommer så långt är vi i en working progress. Det vill säga, renoveringen av huvudbyggnaden del 1 skall blir klar så vi hinner iordningställa det som behövs för att vi skall kunna göra vårt jobb.

Otto tycker det är dags att ta ner julgransslingan från flaggstången. Mormor håller med!

Ovan: Duktiga hantverkare som tålmodigt gör ett fantastiskt jobb!
Nedan: Aisar iordningställer nya fina utemöblerna och kontrollerar även att parasollerna är i gott skick.

Vi utgår från att allt går enligt planerna. 10 juni slår vi upp portarna och då kommer jag och mina duktiga medarbetare att stå där och hälsa välkommen. Med det vill jag bara säga att jag hoppas vi ses ute på Karlfeldtsgården i sommar.
Thats where I´m gonna be . . .

Kramen //Nerina

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.