Nytt kapitel när livet rullar på . . .

Herregud det händer för mycket i mitt liv för att jag skall kunna hålla tyst, ju!

När man varit van bloggare under en längre tid och sedan lagt av sig de kontinuerliga skrivrutinerna helt, då är det kämpigt att komma tillbaka. Jante knackar obarmhärtigt på hela tiden och säger; Jaha? Vad har du som är så viktigt att berätta då? Vem kan överhuvudtaget tänkas vilja läsa det du skriver?? Du är ändå helt bortglömd . . .
Många gånger har jag stått med fingrarna fastfrusna på tangentbordet i en evighet, för att sedan kallt bara logga ut igen. Veckorna rullar på. Månaderna går. År stapplar fram. Utan någon som helst hänsyn till mitt inre som skriker; Men hallå!? Vänta tills JAG är redo!!

 

 

 

 

 

Men nu är det dags! Frusna fingrar verkar ha tinat upp såpass att de klarar av att ta sig fram över bokstavstangenterna. Hyfsat.

Varför heter bloggen corumpkulla?
Namnet c/o rumpulla kom till när jag insåg att jag som fd kringflackande Näsunge helt enkelt alltid har ett klappande kullahjärta. Oberoende vart jag befinner mig på kartan kommer dalmålet framsjungandes och någon form av typisk bruksmentaliteten verkar vara satt som ett slaggstensfundament. Orubblig och vacker på ett både ruffigt och raffinerat sätt. Detta uppblandat med tusen övriga personifierande inslag jag utvecklat och samlat på mig under årens lopp, ja, det är väl det som är jag idag. En salig blandning av salt och sött, sval och het, fladdrig och stadig.

Sanningen på ett körkort!

Och vem är jag då?
En kvinna på 50+ som är tillsammans med samma man sedan 2005, bor i lägenhet i Skogsbo med två katter – Kapten Bob och Fröken Siri. Har en vuxen dotter och är sedan drygt ett år tillbaka även mormor. Min familj är stor, nära och mig enormt kära. Mitt hem är min borg där jag laddar batterierna. Jag jobbar som biblioteks- och kulturassisten i Avesta där ingen dag är den andra lik. Mina intressen är fortfarande att skriva, träna och må bra, åka motorcykel, fota, njuta av en bra film och all sorts musik. Min outtröttliga nyfikenhet får mig hela tiden att uppleva nya utmaningar och träffa nya bekantskaper.
Men, mina närmaste vänner är fortfarande desamma. Ja, mycket är som det alltid varit, men på ett annorlunda vis ju visare man blir med åldern.

Vad skall bloggen handla om då?
Mig, såklart! Eller, det som far runt mig, igenom mig, mot mig och bara förbi mig. Typ.
Så vill du hänga med mig är du hjärtligt välkommen att göra så.
Om inte så skriver jag ändå.

Kramen!
//Nerina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.