Allt har visst ett slut!

Japp! Nu är det hela över! Jag har lämnat Boot Hostel . . .
Det gick inte längre. Situationen blev ohållbar, så, jag valde att ta klivet ut ur det som en gång var mitt och Åsas drömprojekt. Åsa lämnade Boot redan i höstas, och redan då kände jag nog på mig vart det barkade hän. Trots magkänslan om kommande upplösning, är det inte lätt att släppa ifrån sig ett skötebarn. Inte till vem eller vilka som helst. Man kan väl mer eller mindre säga att jag provocerade fram ett avslut, som inte blev så snyggt. Där vissa fick chansen att visa sin sanna natur, och bekräfta det jag anat. På min egen bekostnad också. Knäppgök. . . eller? Men när man så uppenbart känner att man inte är önskvärd och uppbackad, trots att man kört skiten ur sig och är helt slut i rutan, och behöver all input man kan få av ägarna och styrelsen, då finns det inget läge kvar att kämpa för. Så nu är jag bortvald, utmanövrerad, inte ens värd ett telefonsamtal, inget. Inte ens lön för de arbetade timmarna jag lagt ner.

Men, ändå ska jag förväntas le och ge lite till. I helvete heller, säger jag!!

BOOTOVERANDOUT

Som tur är kan ingen ta ifrån mig Boot Hostel i hjärtat, och det faktum att jag varit en av upphovskvinnorna till att skriva lite mer historia på gamla KA3 i Fårösund. Tillsammans med fantastiskt stöd från familj, nära o kära, underbara hantverkare och duktig personal, nätverk av entreprenörer och bollplank som ställt upp till  100%. Lägg sedan till ett varmt uppenbart stöd ifrån så många ortsbor. Det är ett fantastiskt år jag varit med om. Där jag även tappat 18 kilo, och vuxit 3 meter. Ett av de mest konstiga, underbara, jobbigaste, roligaste och framgångsrikaste året i hela mitt liv. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Om mycket. Och många. Fått fantastiska vänner och bekanta här på öjn, och ett kontaktnät värt sin vikt i guld.
Jag har matats med nyttiga insikter om mig själv, och blivit varsle hur andra människor oväntat kan fungera. Mina gröna ögon har fått en betydligt mörkare nyans, och självkänslan fått grövre rötter. Jag är oerhört stolt över det vi lyckats åstadkomma på den här relativt korta tiden, och under de förutsättningar vi haft. Att få skriva ett stycke historia, på en minst sagt historisk plats. Sämre merit kan man ju ha. Men allt har sitt pris. . . även detta.

Upp som en sol, ner som en  . . . ja, ork och energi, förtroende och tillit, mål och medel, och tydligen även ärligheten tog visst slut. Därmed hela ursprungsprojektet. Men Boot Hostel lever kvar. Än så länge. Tror det kommer bli stora förändringar där med.
Efter någon veckas eftertanke, när största ilskan och förvåningen över hur man egentligen kan behandla människor har lagt sig en aning, är jag övertygad om att det som nu sker har en mening. Har redan fått känna på hur starka varma människor och oförutsedda händelser lyft mig och spunnit ut trådar ifrån oväntade håll. Det stora nätverket arbetar redan för mitt bästa. Och jag är övertygad om att få en fingervisning vart det bär hän snart.

Trots det som hänt, blir jag kvar ett tag till här på öjn. Skulle kunna sätta mig i bilen och ta färjan över till dalom, vilket inte minst min familj och närmaste bekanta ifrågasätter varför jag inte gör. Men, jag måste få igång inkomst igen snabbast möjligt. Försöka räta upp den något kapsejsade skutan. Jobb växer ju inte på träd hemma i Avesta/Sala (jag har allt haft ett öga ditåt med under en tid), och nu dök en tillfällig lösning upp.

Ja, alla avslut, goda som sura, är onekligen början på något nytt! Och, endast genom ett avslut kan nya kreativa gnistor tändas, och öppna vägen mot nya meningsfulla uppdrag som får mig att fortsätta utvecklas, och vara den jag är.
För det är det banne mig ingen annan som är!

So, lets do it again – Bersán! I can do it!

23Nerinatittutgammaltfoto

Kram till alla er, med hjärtat på rätt ställe!
//Nerina

 

Hoppfullt 2014!

Fasligt så snabbt det blev nytt år! Utan förvarning, på något sätt. Ingen direkt vinter, ingen kyla som biter en i snoken, inga hala vägar att dratta omkull på. Bara mörker, blött å eländes väder. Och sedan, tjopp, så blev det nytt år!? Plötsligt skall man lyfta upp sig och känna positiva vindar igen. Känna ljuset tändas och visionerna laddas upp inför sitt inre. Målmedvetet skall vi knalla på och göra vår plikt under kommande år, älska våra nära och kära, ta hand om oss själva, och se årstiderna växla i takt med förändring och utveckling. Liksom föregående år. Tänker tillbaka på året som gått, och inser att jag har så oerhört mycket med mig. Som inte får plats att delge. Skulle behöva sammanställa ett bildspel med ca 200 bilder. En dag. Kanske.

Gotland140106 001

För min del blir jag kvar på öin för att jobba med Boot Hostel ett tag till. Som det ser ut nu. Tröttnade ur totalt på att bo i Rodret, vandrarhemmet, och har just skaffat en s.k arbetarbostad. En urmysig liten tvåa, som vi inrett rätt spartanskt, men hemtrevligt. Att arbeta, bo och andas sin arbetsplats är livsfarligt. Gagnar ingen. Rent livsfarligt, faktiskt. Om man är som jag. Nej, här skall tränas disciplin! Inte jobba mer än nödvändigt, ägna mig åt något på fritiden som typ träna, läsa mer böcker, hälsa på någon. Inte bara jobba, jobba jobba, jobba! Problemet är att jag liksom gillar att jobba. Då lever jag.

Har precis läst ut en intressant bok; Kajsa Magnussons senaste – Den magiska gnistan! Läs den! Den handlar om kreativitet. Om hur vi människor föds med en inneboende kreativitet som tyvärr försvinner för många. Vi förtränger vår innersta önskan om att få utöva saker som vi mår bra av. Men, lär vi oss att lyssna till oss själva, och uppfattar signalerna utifrån bättre, så kommer vi att hitta tillbaka till vår lust att skapa och utvecklas, och därmed förändra både oss själva och vår omgivning. Inget nytt. Våra handlingar får konsekvenser. Men vi kan själva påverka om det blir i positiv eller negativ mening. Som sagt, intressant.

Nu ska jag cykla hem i den förbenade snålblåsten, krypa ner i mysfåtöljen (som vi släpat hit ända från Folkärna), och läsa en nyinköpt bok.

God fortsättning och ha ett givande 2014. Du med.
Kram // Nerina