Sicket MC-äventyr! På riktigt!

Ja jädrar anåda sicken helg det vart!!
Efter att ha nötit rumpan i närmare 10 timmar på en endurohoj, är jag mäkta imponerad av att kroppen mår så bra som den gör. Kaffet smakar dock lite extra gott den här småtruliga mulna måndagsförmiddagen, när träningsvärken i låren klart känns, och höger vad är spänd som en fiolsträng. Men hallå, vaddå? Kullan närmar sig 50, så det är väl helt ok? Man är väl varken elitåkare, eller bitter.

Vad är det jag varit med om? Jo, jag ska ta´t från början. . .

Ända sedan Boot blev ett faktum, så har jag sökt information om olika passande aktiviteter och potentiella samarbetspartners här på ön. Många besökare vill aktivera sig, så är det bara. Uppleva natur, kultur och olika miljöer, både på cykel och till fots, fiska, fota, äta, surfa, åka motorcykel, och mycket mer. Det var så jag kom i kontakt med Berra ”Dakkar” Marcusson. Tanken är, att även om man kommer hit på sin egen landsvägshoj, ska man ändå kunna boka in en enduro tur i skog och mark. Att uppleva Gotland via landsvägen är en sak, men att uppleva det off-road, är något helt annat! Hade jag hört. Nu i helgen fick jag chansen att uppleva det själv. Hur ska man annars kunna förmedla på bästa och mest äkta sätt? Snacka om studiobesök med äkta inlevelse!

Genom Berra Marcusson och MCraft blev det en oförglömlig helg. Nu är det nog 30år sedan jag satt på en endurohoj, men, envis kulla som man är, tänkte jag – hur svårt kan det vara? Har man en gång gjort det så . . . Kortfattat kan man väl säga så här, att det hade ju kunnat gå jädrigt mycket bättre, om jag bara hade nått ner med fötterna från det förbenade höga hojskrället (KTM 450). Nu gjorde jag inte det, vilket resulterade i en rad små fina nedläggningar, både här och där. Den snyggaste var nog när jag lyckades dra ner ett visningsställ inne på Tempo i Stenkyrka. JO, det är helt sant! Helt sjukt! Vi rullade in och runt så fint där mellan varugångarna, när det plötslit blev stopp framför mig, och då, ja, jag kom för snävt inpå kurvan helt enkelt, kunde inte parera med fötterna, så, ja – det gick åt fanders! Kraschlandningen var ett faktum, och stackars Berra fick fint plocka upp, montera och torka upp efter mig. Iklädd rena Dart Vader-munderingen är man inte så smidig när man inte sitter på hojen, så att säga.

Gotland 131014 001

Efter hand fick jag väl till någon form av stoppteknik. När de andra stannade fortsatte jag brumma runt runt, eller lyckades hittade en tuva, en sten, en förhöjning, en fördjupning, en kant, eller något, så jag fick stöd. Men vilken körning det bjöds på! Halleluja! Genom öppna landskap, tät skog, kalkbrott, sand och rena trialbanor.

Gotland 131014 002

Att köra off-road handlar om improvisation – hela tiden! Inte en sekunds vila; kroppen och knoppen måste vara med och jobba, parera, estimera, och ta utmaningen utan eftertanke. Men fy, va kul! Och, vilket härligt gäng man fick lära känna. Ett minst sagt mixat gäng; tre heta kvinns (om man nu får sälla sig till den kategorin), och tre män. Det var jag, Julia, Katarina och Micke, Magnus, och så Berra-mannen himself.

Gotland 131014 004
Vi hade jättekul, och jag är innerligt tacksam över Berras ENORMA tålamod (ja, hela gruppens, egentligen, som fick vänta in mig hela tiden), och för helgens äventyr som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Och, jag kommer garanterat att göra om det.

Fick blodad tand så det förslog. Men, det som slog mig var, att jag faktiskt inte slog mig det minsta.
Kram // Nerina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.