Kluven

Sitter här i min cafémundering, och väntar in dagens första gäster. I skålen intill mig sväller dagens våffelsmet och jag å järnet är strax redo. Känner mig som en sensommarhumla som gör sitt jobb, men i en annan takt än på försommaren. Jag kan bara inte fatta att det redan är den 8 september. Den klassiska brittsommaren har intagit Gotland, ja, hela Sverige vad jag kan förstå, med fortsatt värmande sol och sena bad. Det händer fortfarande saker här på öin, och vi håller öppet som vi tänkt fram till sist september. Så långt är allt klart. Men, sedan då?

Gotland 130901 015

Ja, där är jag kluven. En del av mig vill åka hem till Folkärna och stänga ner hela huvve från allt vad som har med Boot att göra. En annan del vill stanna kvar och jobba med fortsatt förberedelse inför nästa säsong. Hugga tag i marknadsfrågorna, fortsätta med eftersläpande småfix i vandrarhemsdelen, förbereda övervåningen på Franskan, med mera.

Många undrar såklart om jag tänker flytta hit nu. Inte bara de där hemma i dalom, utan även nyfunna vänner och samarbetspartners här på plats. Visst är jag förälskad i Gotland, och känner mig hemma här. Men, att flytta hit för gott skulle vara ett enormt steg. Det finns även en rejäl hake till – vad skall jag göra här under vintern? En fråga jag delar med många som redan är bosatta här. Självklart skulle saken övervägas ordentligt om jag fick kompletterande sysselsättning. Men, det är ju inte bara mig en flytt skulle drabba. Vad säger Gubbelubben då? Jo, han är rätt sugen på att prova på något nytt han mä. Katterna då? Jo, de skulle också trivas här. Dotra då? Ja, där är det allt lite osäkrare . . . för henne längtar jag tokmycket efter. Rätt ofta faktiskt. Och, då skulle de här milen kännas lite väl långt emellan. Eller inte. . . det tar bara 35 min med flyg från Bromma.

kluven

Jo, jag är lite kluven, och får väl vara det ett tag. Men, historien har lärt mig, att om det är meningen att jag ska hamna här fullt ut, då kommer något att hända som leder vidare i den riktningen. Därför tänker jag fortsätta ha is i magen, ta en dag i sänder, och helt enkelt se vad som händer.

NU, är det dags att grädda våfflor!
Kram // Nerina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.