Grönt är skönt, och havet är blått!

Midsommar på fredag?

Vänta lite nu . . . jag kom ju nyss hit till öin, och då var det februari. Fattar inte hur tiden lyckats rusa iväg, och med den både vinter och vår, och plötsligt är det midsommar!? När jag kom hit väntade ett projekt som jag nog inte riktigt förstod omfattningen av. Inte i praktiken. Om jag hade vetat, hade jag backat då? Nix! Inte en millimeter. Den här resan har jag gjort med öppna ögon, och jag har baske mig varit beredd på allt! Har känt mig som ett ånglok, som bara tuffat på. Framåt.

Visst är jag trött och lite småsliten. Men, glad och nöjd, och med stor förhoppning om att Boot Hostel kommer att landa mjukt och fint i den vision vi tänkt oss. Om än lite omstrukturerad, men, i det hela stora känns det som vi en gång tänkte oss. Helt otroligt. Nu står vi här, med gäster i huset, och fler väntas in.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – Det är nu själva jobbet börjar! Det är nu gästerna trillar in, och synar oss i sömmarna, sniffar runt bland inredningsdetaljer, köksattrealjer, och grönskan utomhus. Vi testas och formas. Precis som det ska vara. Och det är spännande till tusen!

Som nu ikväll, när det plötsligt rullar fram ett par på motorcykel, och frågar på knagglig engelska om jag pratar Finnish? No no, only egnlish. Har ni ett rum? Jamensjälvklart har vi ett rum åt er! Kom in vetja och kika. Och ett rum blev det åt herrskapet, som verkade jättenöjda. Good night and sleep well! Sänk U sänk U!

Under den här tiden har jag ju fotat en hel del. Försökt dokumentera, skapa en minnesbank och en länk till mig och mitt jobb här, för mina vänner och min familj. Men även för min egen skull. Varje dag har jag uppskattat den dagliga nyansen, vyn, vädret (kanske lite mindre vissa dagar), människorna och framstegen under byggnationerna. Förhoppningsvis har även ni där ute haft glädje av det.
Detta förunderliga hav och himmel, i tusen olika nyanser och humör. Blommor och blader, båtar, fyrar, rostiga detaljer, människor och fågelsång. Allt detta är Fårösund och Marinhamnen där vi finns, och Gotland.

Och, det finns liksom ingen ände på det. Ett äkta never ending story.
My own kulliga story . . . och, här finns alltid plats även för dig.

Kram! / Nerina

jag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.