Grönt är skönt, och havet är blått!

Midsommar på fredag?

Vänta lite nu . . . jag kom ju nyss hit till öin, och då var det februari. Fattar inte hur tiden lyckats rusa iväg, och med den både vinter och vår, och plötsligt är det midsommar!? När jag kom hit väntade ett projekt som jag nog inte riktigt förstod omfattningen av. Inte i praktiken. Om jag hade vetat, hade jag backat då? Nix! Inte en millimeter. Den här resan har jag gjort med öppna ögon, och jag har baske mig varit beredd på allt! Har känt mig som ett ånglok, som bara tuffat på. Framåt.

Visst är jag trött och lite småsliten. Men, glad och nöjd, och med stor förhoppning om att Boot Hostel kommer att landa mjukt och fint i den vision vi tänkt oss. Om än lite omstrukturerad, men, i det hela stora känns det som vi en gång tänkte oss. Helt otroligt. Nu står vi här, med gäster i huset, och fler väntas in.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen – Det är nu själva jobbet börjar! Det är nu gästerna trillar in, och synar oss i sömmarna, sniffar runt bland inredningsdetaljer, köksattrealjer, och grönskan utomhus. Vi testas och formas. Precis som det ska vara. Och det är spännande till tusen!

Som nu ikväll, när det plötsligt rullar fram ett par på motorcykel, och frågar på knagglig engelska om jag pratar Finnish? No no, only egnlish. Har ni ett rum? Jamensjälvklart har vi ett rum åt er! Kom in vetja och kika. Och ett rum blev det åt herrskapet, som verkade jättenöjda. Good night and sleep well! Sänk U sänk U!

Under den här tiden har jag ju fotat en hel del. Försökt dokumentera, skapa en minnesbank och en länk till mig och mitt jobb här, för mina vänner och min familj. Men även för min egen skull. Varje dag har jag uppskattat den dagliga nyansen, vyn, vädret (kanske lite mindre vissa dagar), människorna och framstegen under byggnationerna. Förhoppningsvis har även ni där ute haft glädje av det.
Detta förunderliga hav och himmel, i tusen olika nyanser och humör. Blommor och blader, båtar, fyrar, rostiga detaljer, människor och fågelsång. Allt detta är Fårösund och Marinhamnen där vi finns, och Gotland.

Och, det finns liksom ingen ände på det. Ett äkta never ending story.
My own kulliga story . . . och, här finns alltid plats även för dig.

Kram! / Nerina

jag

Pärlband av nära och kära!

Nu duggar besöken tätt, må jag säga!

I lördags for Rebecca och Alli härifrån. I tisdagsnatt anlände mamma och syster yster Erica, och då hade kollegan Åsa nyss anlänt på sin svarta fara. I fredags morse, efter några fantastiska dagar tillsammans, lämnade jag av alla tre bruttorna på färjeterminalen. Vi slet hårt, skrattade gott, och firade nationaldagen stort.
När de åkte blev det tvärtyst i Strandboden. Ända till lördagen. Då anlände Helena med färjan, och på den vägen är det . . .

Gotland 130609 041

Gotland 130609 055

 

Gotland 130609 051

Ja, från att ha varit relativt ensam här under en lång tid (bortsett från alla hantverkare, vill säga), så rullar besöken på som ett pärlband, och jag tycker det är både underbart och härligt! Att få ha mina nära och kära här hos mig, och få kramas, det gör mig lycklig! Och, jag tycker det känns viktigt att få visa upp både Boot Hostel, hela omgivningen och allt som hör Gotland till. Allt från harpaltar, lammlortar och lokalproducerad dressing, till udda natur, Raukar och sagolika vyer vart man än vrider på huvve.

Från och med igår eftermiddag, och i dag, är det första gången på länge som jag unnat mig en form av total ledighet. Skönt häng i Visby i går eftermiddag, en heldag utomhus med promenad i Fårösund och en cykeltur ut till Bungenäs, har gett sinnliga intryck, skön solbränna och energi. Kommer på mig själv att jag inte får missa att njuta och upptäcka mer av det här underbara stället. Cykelturen ut till Bungenäs med filt o kaffekorg, är något jag starkt kan rekommendera alla gäster och besökare. Det är ju så det fungerar! Det man själv har upplevt, kan man sälja in desto bättre.

Nu ska jag knoppa in, och sova riktigt riktigt tokgott. I morrn är det måndag. Ny arbetsdag, och nya uppdrag. I am on a mission. But not an MIP!

Kram // Nerina

Skarpt läge på största allvar!

JOMENVISST SÖRRNI! I fredags öppnades dörrarna till Boot Hostel. Nu kan man komma direkt på dörren och få logi. Det kanske borde kännas på ett speciellt vis, men, polletten har nog banne mig inte trillat ner ordentligt. Än. Får väl ett ryck när som helst, eller nåt.

Den svindlande tanken på att vi är i skarpt läge, får mig hela tiden på spänn. Jag vet när första gästen är inbokad. Men, det kan hinna komma någon på dörren. Är vi tillräckligt beredda då? Jag tror det. Jag hoppas det. Det visar sig.

Jag tror man kan förbereda sig hur mycket som helst, till och med för mycket. Man måste igång. Det är då saker och ting dyker upp, sådant man kan förändra, förbättra, eller konstatera att det funkar alldeles utmärkt bra. Man måste bara igång. . . och det är vi nu! Jag har stått för mycket praktiskt jobb på plats, men, Åsa Bergquist har slitit hund hon med. Alla ritningar, all inredning (och hejåhåkontakt med Ikea), och tillsammans har vi lyckats få till någonting riktigt riktigt bra. Olle o Rogga ska också ha en eloge, som med is i magen har låtit oss jobba på i den riktning vi en gång visionerade och drömde om. Nu kan vi börja skönja resultatet på allvar. Stort! Det är riktigt stort, är det.

Två underbar blommogram har jag fått!! Det sista kom igår, men hann inte hämta det förrän idag. Vart lika överraskad över bägge, och fruktansvärt glad, tacksam, och lipfärdig. Bekräftelsen på att min familj och mina vänner ändå tänker på mig, som bara sliter och knappt har tid att säga hej på fejjan, ja, det värmer långt in i själen. Vill att alla ska komma hit så jag kan få kompensera med hela miljön och platsen. Vill även säga att jag tycker så fruktansvärt mycket om er allihop!!

Igår var jag på loppis, hittade en militärhjälm och en metallpotta från KA3-perioden, och fick en nostalgitripp utan dess like. Opel Rekord – 59 i mitt hjärta, säger jag bara . . .
Idag anlände även min nya hoj, och gjorde liksom hela stället mer komplett, på något vis. Det är det vackraste hojskrälle jag ägt, och den smälter in perffa i miljön!! Har man ingen dunderhoj får man väl ta pedalvarianten så länge. Thats life!

Vykort Nerinas

Vykort juni Nerinas 2

Ja, nu är det skarpt läge på allvar för Rumpkullan. Den långa förberedelsen och allt slit är trots allt bara en början. Det är NU som jobbet börjar.
Och, ja, det känns fortfarande jädrigt bra!

Kram // Nerina