Hav tålamod!

Tålamod är en dygd. Sägs det…

Ni som känner mig skulle väl inte kalla mig tålmodig. Men, tålamod går hand i hand med ren och skär envishet. Och envis, det vet alla däremot att jag är. Som en gris, om det vill sig så. Därmed vill jag väl ha sagt, att jag faktiskt är rätt så tålmodig av mig, trots allt.

Det behövs i det här projektet. Här är det tvära kast från det ena till det andra och det är rena rama hantverkarhambon. Vi tar oss säkert framåt med små, viktiga steg. Helst skulle jag vilja mana fram hela projektet i galopp. Men, det har jag inget för här.

Så, enNerajjna-Bondvist har jag fattat grepp om tålamodet, och tar en dag i taget. Idag om handtaget, rent bokstavligen. 84st gardinfästen skruvades ner och hamnade i skrothinken. Kände mig som Nerajjna Bond när jag for fram med mitt främsta vapen och skruvade så det glödde om bitsen.

Nu kan man ju undra om jag verkligen inte har något bättre för mig än att skruva ner gardinbeslag en lördag. Men, nej, sörru, det har jag faktiskt inte. För här spelar det ingen roll om det är måndag, torsdag eller söndag. Det skall göras i vilket fall som helst. Och trot eller ej, men jag tycker faktiskt att det är rätt kul.

Mindre kul är det att hamna i lokalblaskan. Mer en nödvändighet. Blev överraskande brydd när jag oundvikligt mötte bilden av mig själv på framsidan av dagens Gotlands Allehanda. Köpte den såklart, men vände den medvetet nedåt på bandet för att kassörskan inte skulle se att det var jag. Ja, jag vet. Urfånigt. Men, hade bara jag haft ett milligram av fotomodell ämne i mig, skulle jag inte gråta. Om man säger så.

Nej! Nu tar jag helg, och säger till mig själv på rumpasmål; släng nelä i soffskrälle jänta, å sluta ränn runt så inni helsicke! Så, då gör jag väl det då.

Kram!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.