Hav tålamod!

Tålamod är en dygd. Sägs det…

Ni som känner mig skulle väl inte kalla mig tålmodig. Men, tålamod går hand i hand med ren och skär envishet. Och envis, det vet alla däremot att jag är. Som en gris, om det vill sig så. Därmed vill jag väl ha sagt, att jag faktiskt är rätt så tålmodig av mig, trots allt.

Det behövs i det här projektet. Här är det tvära kast från det ena till det andra och det är rena rama hantverkarhambon. Vi tar oss säkert framåt med små, viktiga steg. Helst skulle jag vilja mana fram hela projektet i galopp. Men, det har jag inget för här.

Så, enNerajjna-Bondvist har jag fattat grepp om tålamodet, och tar en dag i taget. Idag om handtaget, rent bokstavligen. 84st gardinfästen skruvades ner och hamnade i skrothinken. Kände mig som Nerajjna Bond när jag for fram med mitt främsta vapen och skruvade så det glödde om bitsen.

Nu kan man ju undra om jag verkligen inte har något bättre för mig än att skruva ner gardinbeslag en lördag. Men, nej, sörru, det har jag faktiskt inte. För här spelar det ingen roll om det är måndag, torsdag eller söndag. Det skall göras i vilket fall som helst. Och trot eller ej, men jag tycker faktiskt att det är rätt kul.

Mindre kul är det att hamna i lokalblaskan. Mer en nödvändighet. Blev överraskande brydd när jag oundvikligt mötte bilden av mig själv på framsidan av dagens Gotlands Allehanda. Köpte den såklart, men vände den medvetet nedåt på bandet för att kassörskan inte skulle se att det var jag. Ja, jag vet. Urfånigt. Men, hade bara jag haft ett milligram av fotomodell ämne i mig, skulle jag inte gråta. Om man säger så.

Nej! Nu tar jag helg, och säger till mig själv på rumpasmål; släng nelä i soffskrälle jänta, å sluta ränn runt så inni helsicke! Så, då gör jag väl det då.

Kram!

 

Nyckelordet är engagemang!

GardinrensI förrgår åkte militärens gardiner ut och på tippen! I två timmar slet jag med metallskenor, krokar och gardiner från 80-talet. En sak är säker. Att vara inredare i det militära kan inte vara speciellt betungande. Att inreda Boot Hostel är desto roligare.

Idag var jag ner till Visby för att kika på passande kakel och klinkers inne på blivande handikapptoan. Så, sagt och gjort, jag letade mig fram till FärgCentrum vid Södercentrum, och knallade in. Helt förutsättningslöst. Det som mötte mig var en härlig personal med stor omvårdnadsknapp, och med ett engagemang som smittade av sig. Jag blev så glad och inspirerad av att vara där! Satt och tänkte på det när jag åkte vidare till nästa ställe. Där fick jag ingen hjälp alls, för alla innesäljare var på lunch samtidigt, och ingen kunde inte hjälpa mig för jag inte hade något kundnummer. Utan hem och bli kund på nätet, så kan du handla online, fick jag till svar. Skit på dig, tänkte jag . . . kände hur hon ville iväg till kaffekoppen igen. Inget engagemang alls.

Jag tror att engagemang är ett nyckelord. Med uppriktigt engagemang kommer du långt. Du glöder och kan tidvis göra underverk. Du påverkar människor i din omgivning positivt, och skapar stimulerande ringar på vattnet. Genom engagemang når du utveckling, kunskap och lycka. Utan stannar du. Jag är en person som måste känna engagemangets vibrationer omkring mig. Antingen i mig själv, eller från andra. Annars mår jag dåligt.

Tänker på Roy och Roger, med macken. ”Hejdå Macken, vi ses i morrn”. Att efter en hel arbetsdag, trött i mössan och bara vilja hem, ändå vända sig om, och längta till morgondagen. Det är det som får det hela att vara värt något, och rulla på. Sådan vill jag få vara. Och jag hoppas få vara det så länge jag lever.

Du vet väl att du kan följa Boot Hostel på den egna bloggen som du når under vår hemsida. Och, i helgen vankas mässa på öppet hav. Det är HOJ-X, och jag ska stå och promota vårt kära Boot Hostel. Har till och med köpt brallor med nitar och skallar på. Det trodde jag inte om mig själv, och fixat en kamoflagefärgad skjorta med loggan på. Bootsen har jag såklart redan. Om du är med på båten, så ses vi förmodligen. Om inte, så hörs vi vidare efter helgen.

mohahaha

I got new ski(u)lls, so to speak . . .

Visa nära och kära lite engagemang i morgon på självaste Valentino-dagen, så ska ni se att kramen inte är så långt borta!

Kram // Nerina

 

5-dagars pingpongset till ända.

07:00 Söndag morgon, och vi stuvar in det sista i lilla lastbilen. Den är knökfull med soffa, extrasängar, puffar, täcken, bord o stolar, skrivbord, kontorsstol, skrivare, ugn, kläder, värmeljus, OCH min fina nya pressomaskin jag fick av Andrea i julklapp. Mycket mycket viktig! Vi ångar på bra och är nere i Nynäshamn i god tid. I höstas när vi åkte över så missade vi färjan med 10 minuter. Det blev en lååång dag i Nynäshamn, vilket vi inte ville uppleva igen.

17:00 Vi landar med lasset i Fårösund. Med en sällan skådat fart får vi ut precis allt och in i Strandboden på typ en kvart. Sedan testar vi pizzorna på Bunge krog, innan vi sjunker ner djupt i bäddsoffan.

08:00 Måndag morgon vaknar två klubbade sälar och kommer knappt ur soffan. Den lär nog bli för de yngre att sova i. Hualigen. Pressokaffe och frulle. Sen in i lastbilen och iväg med extrasängarna till förrådet. Full fart ner till Visby igen, för att hämta riktiga sängar på Sängjätten. Det blir även ett besök på BRS och på Teliabutiken. Vem kan väl överleva utan internet? Vi älgar in i centrala Visby, och tar en lunchtest på Wallers. där det såklart serveras lammburgare. Supermysigt ställe. Sedan skumpar vi tillbaka de 5 milen till Fårösund. När vi efter mycket om och men och stånk och stön fått in alla sängar på plats, bäddar jag fint och inser att  det är premiärnatt i eget sovrum i Strandboden, Fårösund, Gotland.

Tisdag 08:00 (Jag älskar min presso) 09:00 Byggmöte med hantverkare i Rodret. Det lovar gott och jag ser fram emot den nya handikapptoaletten och det nya köket som skall fixas. Efter ena mötet far vi upp till nästa. Hälsar på Carina och Håkan på Bunge frakt, får en kopp kaffe och babblar loss. Håkans jänkarsamling sätter Kents raggarblod i svallning. Jag fastnar mer för den svarta Aprilian 125an, och ser mig själv farandes på upptänktsfärd runt norra Gotland, med flugstrut och allt.

12:30 Lunch på Utsikten, vid Folhögskolan. Jag kommer på mig själv med att tänka på Tärna och att det här påminner mig om den sköna stämningen som är där. Parallella världar? Hm. 14:00 Vi drar oss neråt Visby igen, och åker över Bastuträsk och Blå lagunen. Isen ligger över de små insjöarna, och jag ser fram emot att få uppleva en vår och försommar i de här kalkbrotten, som på många sätt påminner om de i Sala. Under de här dagarna liknar vi en pendel, som vajar hit och dit. Känner på mig att det kommer bli många resor, och många stunders väntan på att åka ombord på färjan i framtiden.

FärjanVi landar hemma i Folkärna 23.30. Hinner precis säga hej till kissarna, innan vi dunkar i säng och snarkar i duett.

Onsdag 08:00 ringer larmet. 09:00 sitter jag i stolen hos EvaLotta och låter saxen saxa över luggen. Sedan sätter vi oss i Forden och drar ner till Örebro. Mellanlandar i Sala 10 minuter, och på hemvägen stannar vi till i Västerås, där jag passar på att träffa dotra, som bjuckar på Indisk mat. Hon hänger med till Sala, där vi hinner ta en springfika hos syrran. Kent har brådis hem. Sverige-Argentina lockar, och en hemlängtan stark som tabasco.

Det blir en kort kväll hemma, med Kapten Bob i knät och packning av lite mer kläder. Jag undrar i mitt stilla sinne hur blommorna kommer att klara av det här. Bra, förhoppningsvis. Min Dracena är stor och fin nu. Måtte Hedström se när den slokar och törstar.

Torsdag 11:00 sitter vi i bilen igen mot Bromma flygfält. Det blir åter ett 10 minutersstopp i Sala. 14:00 bjuder jag min chaufför på lunch, innan det är dags att pussas hejdå. DÅ kommer vi liksom på, att vi inte riktigt vet när vi kommer att ses igen, ”Ja men hejdå då då, sköt om dig du med, jorå vi hörs väl på telefon, kör försiktigt du med”.

FlygetVid flyget i Visby står en bil parkerad och väntar. Jag hoppar in och drar till Rusta. Handlar det viktigaste till ett litet hushåll, och sedan bär det iväg igen de 5 milen till Fårösund.

När jag äntligen kliver in i Strandboden, efter fem dagars hysteriskt fladdrande, så säger hjärnan och hjärtat att det nu blivit lite mer hemma nu, än borta. Jag kryper ner i min sköna säng, och snusar på det nytvättade linnet. Det luktar inte som hemma hemma, utan som hemma här.

En anpassning har tagit sin början.

Sov-gott

Många undrar om jag flyttat helt till Gotland. Svaret är nej! I nuläget handlar det om att ligga borta och jobba! Att ägna sig åt ett utmanande jobb, på annan ort! När en man jobbar borta i veckorna, så förstår de flesta och tycker inte att det är konstigt alls. Han åker iväg och jobbar borta måndag-torsdag, eller en till två veckor i stöten. Sedan åker han hem för att ta det lugnt, kramas, och rå om sin familj.

Det är ingen skillnad här. Många kvinnor har jobb som kräver att bo/jobba borta. Ändå, idag år 2013, får jag frågan hur det ska gå för min kära sambo!?. Då försöker jag bara le, och svara att han är stor nog att klara sig själv, och ta hand om både hus och katter. Har inga betänkligheter där alls (skulle vara blommorna då). Sedan får vi se hur framtiden utvecklar sig. Kanske trivs jag så bra att jag vill bo här på heltid. Kanske lämnar Kent Avesta för något annat ett tag. Eller så utvecklas det här till ett rent säsongsjobb, som varvas med annat på hemmaplan runt dalom. Om det finns något att varva med . . .

Men, nu är jag i alla fall här! Ett helt nytt kapitel har påbörjats, med blanka oskrivna blad. Steg ett i kapitel nr 1, i den tredje delen av hela historien. Fortsättning följer . . .

Trevlig helg, och kram på er därute.

// Nerina

 

Premiär för Boot Hostels hemsida!

Klockan visar 03:40, vilket helt klart betyder nattsudd.

Har suttit och pillat och redigerat på Boots hemsida, och det är så himla spännande. Man vill ju att allt ska Gotland 2013-01-30 048vara perfekt, utan att egentligen ha facit för om det någonsin kan bli det. Så, jag ger mig nu, och knallar upp och lägger mig. Ska drömma om min sköna upplevelse när jag var där i onsdags, med underbar känsla i magen och sköna vyer. Vet redan nu att jag aldrig kommer att tröttna på vyerna på öin. Den inre kameran står på autoknäpp hela tiden.

ÅH, kolla ljuset – knäpp! ÅH, kolla havet och svanarna som guppar där ute i par – knäpp! ÅH, kolla där och där och där . . . – knäpp!Gotland 2013-01-30 056

Jag vet, det kanske är jag som är lite knäpp, men det står jag för. Trots kyliga vindar i onsdags, så märkte jag riktigt hur naturen är på gång. På ön är allt tidigare. Det känns. För första gången på länge vågar jag tro att våren är på g.

Gissa om jag längtar . . .

Kram // Nerina