Tjong i medaljongen, nu rullar jag igång den.

Hej, och varmt välkommen till min nya bloggsida!

För en tid sedan bestämde jag mig för att lämna Avestatidningens blogg och köra egen, igen. Som bloggare kommer och går allt som känns viktigt och relevant. Ibland sprudlar ord och tankar och det forsar som rinnande vatten ur en. Sedan kan det ta fullständigt stopp! Det har varit tomt inom mig en längre tid, men, nu händer det grejer, och det är det jag förmodligen kommer att berätta mest om här. Jag har nämligen blivit med vandrarhem! Jag vet! Det är inte klokt! Men, så är det. Och allt började med att jag helt enkelt befann mig på rätt plats, med rätt människor, vid rätt tidpunkt, och träffade rätt människor. Tillfällighet? Ödet? Övre makters inverkan? Inte sjutton vet jag. Men nu är det som det är, och mycket handlar nog ändå om att lita på magkänslan och att våga satsa och se vad man själv lyckas åstadkomma. Kalla mig gärna galen, envis och handlingskraftig rumpkulla. Det bjuder jag på 🙂

Men hur gick det här till då? Jo, så här var det. . .

. . det var en gång fyra knuttor som åkte till Gotland, för att parta, åka hoj och ha det jädrigt kul uppe vid Kutens bensin på Fårö. Vi var två kullor, och två 08or. Hondor v/s H-D. Ingen prestige här inte, det är kul å åk hoj bara. Det var rena högsommarvärmen den här underbara sista helgen i september 2011, och när vi åkt Raukstråket på lördagen drog vi över till Fårösund för att käka på Bunge krog. Det visade sig att den var stängd, så vi släpade oss in på Bungehallen och köpte pic-nic plock i stället. Sedan gick vi tillbaka och satte oss på krogens uteservering. Vägen till färjan gick ju nästan rakt igenom bordet, och man ville ju inte missa något 😉

Fyra-knuttor

Ena 08an hade köpt ett laxpaket som hon inte fick upp. Medan hon sitter där och sliter som mest, dyker det upp en bil, med en äkta knegare i. Med förhoppning om att han har en kniv, ropar vi på honom. Döm om 08ornas förvåning, när det visar sig vara en mycket god vän till knuttorna. ”Puss och kram och hej på dig och vad gör DU här, och vad gör NI här??”. Knegaren hade precis hyst in sig i gamla KA3s marina maskinhall, och bjöd ner oss dit. Mätta och glada rullade vi ner mot hamnen, och jag minns att jag direkt fick en varm överväldigande känsla av – hemma! Där och då, under den timmen vi hälsade på, tog en idé form. En idé om ett vandrarhem vid havet, i gamla KA3s område. För människor på G(ång, otland, rönbete), what ever. Sådana som vi, helt enkelt. Som uppskattar naturligt skön miljö, en hylla att lägga hjälmen på, riktigt skön säng, fräscha rum utan överdrivet med krusiduller och lulllull. En plats att möta likasinnade, avslappnade och mysiga människor på.

Nu-jädrar

När vi skildes åt vid maskinhallen, var visitkort utbytta, idésprutan i hjärnan maxat påskruvad, och fyra knuttor har väl aldrig brainstormat som då. Vi åkte tillbaka upp till Kutens och hade en kanonkul kväll. Men, när vi åkte tillbaka mot Visby, förbi Fårösund igen, kände jag att länken var upprättad. Länken mellan en plats och en människa.

Hojhoj

En länk som skulle visa sig så stark, att den oundvikligt genererade handlingskraft nog att gå från idé till verklighet. Med på tåget finns en av knuttorna, som liksom jag brunnit för idén och kämpat för den. Efter 16 långa månader av drömmande, planering, nätverkande, research och oupphörlig tro på ett vandrarhems koncept, så står jag nu som delägare till ett vandrarhem på Gotland. I Fårösund. I gamla KA3s område.Nu blev det ändå inte riktigt som vi tänkt oss från början. Det blev mycket bättre. Och det är än en gång dags för rumpkullan att skaffa ny c/o adress, och flytta in i en ny fas i livet.

boothostel_logo_large

Välkommen i mitt liv Boot Hostel!! Vi kommer garanterat att skriva ny spännande historia tillsammans . . . (fortsättning följer)

Kram, så länge.
/Nerina